Välkomsttal av Guldhjulets grundare, Teresa Afonso Leimdörfer

Jag är yngst av 10 syskon, och växte upp med min mamma i en fattig by i Angola. Under min tidiga barndom var Angola en portugisisk koloni.

När jag var 6 år, blev vi äntligen fria från kolonialmakten efter 500 år av förtryck. Självfallet var vi euforiska, men bara väldigt kort. Självständighetskriget övergick snart i inbördeskrig. Angolas rikedomar av olja och diamanter finansierade vapnen. USA och Sovjetunionen stödde varsin av de krigande parterna.

För oss vanliga människor märktes absolut ingen skillnad, krig som krig…

Jag minns alla hungriga nätter och hur vi sov med kläderna på för att vara beredda att fly, ifall byn skulle bli attackerad.

Jag såg föräldrar förlora sina barn och jag miste själv många vänner. Jag grät ända tills tårarna tog slut, tills det blev normalt att höra att någon nära skadats eller dödats.

//

Jag kom till Sverige 1986. Mitt nya hemland tycktes vara rena rama paradiset. Wow, jag hade en fin lägenhet, rinnande vatten och mat i överflöd. Det var så fint att jag till och med fick dåligt samvete när jag tänkte på alla barnen som var kvar i Angola.

Men även solen har sina fläckar. Mitt nya liv i det främmande landet, visade sig inte heller bli särskilt lätt. Min vilsenhet och min längtan efter trygghet och familj, ledde till att jag fattade flera dåliga beslut. Jag valde helt fel människor att dela mitt liv med. Jag blev illa misshandlad, såväl psykiskt som fysiskt och tvingades att under långa perioder leva under skyddad identitet.

Jag hade verkligen behövt en fadder som guidade mig och som förklarade koderna.

Med tiden lärde jag mig dock själv att hitta rätt i det svenska landskapet. Jag lärde mig att skilja mellan dem som ville utnyttja, och dem som ville ge en hjälpande hand till en vilsen och ensam medmänniska (ung kvinna).

Mina egna upplevelser har gjort att jag lärt mig att avsky våld och utanförskap. Varje gång som jag läser om en ny skjutning, så tänker jag på de närstående. Allra mest tänker jag på mammorna, på deras sorg, deras saknad.

Som barn i Angola tvingades jag att se våld som något normalt, det får inte hända i Sverige!

//

Vi har alla ett gemensamt ansvar att hjälpa dem som befinner sig i utanförskap och utsatthet. Självfallet ligger det ett ansvar hos politikerna, men utan en god vilja och ett engagemang från enskilda individer, så kommer vi inte att kunna bryta den nedåtgående spiralen.

Det är för att ge stöd och uppmuntran till dem – de hjältar – som kämpar för de allra mest utsatta, som Guldhjulet finns.

Ikväll kommer ni att få träffa 3 helt enastående organisationer som inte accepterar att medmänniskor lever i utanförskap. Vi ska tillsammans fira deras fantastiska insatser, och en av dem kommer att få årets Guldhjuletpris.

//

Kära gäster, jag skulle vilja hälsa er alla hjärtligt välkomna till 2020 års Guldhjuletgala!

Tal till vinnaren av Teresa Afonso Leimdörfer

Kära vänner!

Det finns många värdiga vinnare bland årets omkring 40 nominerade organisationer.

Jag vill åter igen tacka alla er som har gjort nomineringar.

Och alla er som är nominerade – för det enastående arbete ni gör!

Det är sorgligt att så många människor lever i utanförskap i vårt samhälle. Men det är samtidigt väldigt stärkande och inspirerande att få träffa alla er som vägrar att accepterar det, och som verkligen gör något åt problemen.

Vi i juryn har diskuterat, vridit och vänt och till slut enats om vem som ska bli årets vinnare. Ni kan vara helt säkra, på att det inte varit ett lätt jobb!

//

Jag invandrade till Sverige som tonåring, och har därför lätt att relatera till den verksamhet som årets vinnare bedriver.

Mitt nya hemland i norra Europa var helt obegripligt. Allt var främmande; människorna, dofterna, språket, vädret. Trots att jag hade det materiellt bra, så vantrivdes jag och var ensam, utanför, vilsen.

Men jag hade tur och fick ett jobb, och det blev vändpunkten. Om nätterna diskade jag på en restaurang i Stockholm.

Jag kunde inte ett ord svenska, men att diska kräver inga språkkunskaper.

Mitt jobb blev inkörsporten till det svenska samhället. Genom det fick jag vänner, försörjning och framförallt självkänsla. Snart kunde jag säga mina första meningar på bruten svenska.

//

Jag tror att många som kommer till Sverige idag känner ungefär som jag gjorde. De är vilsna och att ett jobb skulle kunna bli första steget till integration, självrespekt, tillhörighet och ett bra liv.

//

Årets vinnare av Guldhjuletpriset hjälper unga att navigera rätt i sitt nya hemland och att fixa jobb. Det är ingen lätt uppgift, eftersom de måste tävla med de kriminella gängen som lockar med snabba pengar och en tydlig grupptillhörighet.

//

Jag tänker på ett citat av Hjalmar Söderberg:

”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad.”

För den som inte ser någon möjlighet att bli en del av det etablerade samhället, kan det vara lockande att få ingå i ett fruktat kriminellt gäng.

//

Trots de tuffa oddsen, så har årets vinnare lyckats uppnå väldigt fina resultat, de har t ex:

– hjälpt ett stort antal ungdomar att få jobb, och också behålla jobben
– skapat en mycket tryggare stadsdel, genom nattvandring
– anordnat fotbollsturneringar som lockat [engagerat?] fler än 1000 ungdomar

Årets vinnare kommer också att starta ett program för mammorna. Det är otroligt viktigt, eftersom just mammorna har en väldigt stor påverkan på barnen, på nästa generation…

//

Jag är otroligt stolt och glad för att idag kunna överlämna det femte Guldhjulet-priset till……..MÖJLIGHETERNAS PLATS!!!

Ni är helt otroliga och gör ett enastående jobb, grattis!

(Teresa ger vinnaren en kram)

Får jag be Right to play Sverige och Välkommen till Värmdö med kolleger att också komma fram till scenen.

Jag skulle vilja säga att jag tycker att ni alla är så otroligt bra och självklart ska också ni få ett pris.

…de andra finalisterna får varsin check…

Får jag be om en riktigt varm applåd för årets tre finalister Möjligheternas Plats, Right to Play och Välkommen till Värmdö!