Välkomsttal
1995-04-29 klockan 06.30 beordrades radiobil 2980 med polisinspektör Marina Schram och polisassistent Mikael Dahlberg via ledningscentralen till Ervallakroken 1, 5 tr.
På plats mötte polismannen en kvinna som var på väg ifrån fastigheten och hon skrek att hon blivit misshandlad och att hon behövde hjälp. Kort därefter kom en man nedspringande till bottenvåningen av fastigheten.
Målsägande uppgav att hon tidigare varit sambo med den misstänkte, men att de för en
tid sedan separerat.
Målsägande blev påhoppad av den misstänkte. Målsägande uppgav att den misstänkte slog mellan 10-15 knytnävsslag mot ansiktet med skiftande höger och vänster hand. Därefter ryckte och drog han henne i håret så att stora hårtussar ramlade av.
I lägenheten fanns blod samt hårtussar på golvet.
Synliga skador: Kraftigt svullen vid vänstra ögat, ögat helt igensvullet samt hela vänster ansiktshalva kraftigt svullen. Sprucken läpp, blodvite. Avsaknad av hår på vissa delar av huvud.
Målsägande tog taxi till Södersjukhuset med anledning av sina skador. I lägenheten fanns hennes två barn vilka medföljde till sjukhus.
Från läkarjournalen: Det rör sig om en kvinna som blivit brutalt misshandlad av en man, slagen och sparkad i ansikte, huvud, nacke och övre bröstrygg osv osv…
Det här var utdrag från en polisrapport.
Ingen människa, varken kvinna, man eller barn, ska behöva bli utsatt på det sätt som kvinnan i rapporten. Och det som Guldhjulet handlar om, är att ge stöd till dem som hjälper och skyddar människor som utsätts för våld eller förtryck i vårt land.
Det finns ett särskilt skäl till att jag läste just den här rapporten. Det var också en introduktion till mig själv – den misshandlade kvinnan i rapporten var nämligen jag.
Jag hade aldrig kunnat klara av det som jag gick igenom om det inte funnits människor som hjälpt och skyddat mig. Det gav mig inspiration till att starta Guldhjulet.
Jag heter Teresa och jag kommer ursprungligen från en liten by i Angola, där
jag växte upp med min mamma och mina 9 äldre syskon. Vi levde på det lilla min mamma skrapade ihop från sin lilla åker. Ibland fick vi mat så vi blev mätta, men för det mesta inte.
Under min uppväxt var Angola härjat av inbördeskrig, så olika former av våld var en del av vardagen.
När jag kom till Sverige hade jag absolut inga förväntningar eller bilder i huvudet på hurdant mitt nya hemland skulle vara. Mina första intryck var omtumlande, överväldigande. Jag var som ett barn som fått ett Kinderägg!
Jag kände mig utvald att hamna i en palatsliknande trea i Rågsved. Jag hade helt plötsligt gott om utrymme och mat i överflöd. Min glädje hade ingen gräns!
Samtidigt kunde jag inte låta bli att tänka på alla hungriga barn som jag lämnat bakom mig. Jag föreställde mig hur jag skulle hämta ett gäng barn från Angola för att dela med mig av överflödet. Det fanns ju så gott om plats i lägenheten och tillräckligt med mat.
Jag kunde inte tro att det fanns något ont i Sverige – jag trodde att det var paradiset på jorden. Men jag har lärt mig, att de människor som drabbas av våld eller förtryck i vårt land, kan fara lika illa som människorna i den krigshärjade by där jag växte upp. Och det är just för att bekämpa våld, förtryck och diskriminering i Sverige som Guldhjulet finns!
Ikväll ska Guldhjulet-priset delas ut för tredje gången. Vi har fått in massor av fantastiska nomineringar. Jag blir alldeles varm när jag tänker på hur många människor som det finns i vårt land som osjälviskt kämpar för att hjälpa medmänniskor som far illa. Och tre organisationer som vi tycker är helt fantastiska, årets finalister, kommer att tala ikväll. En av dem är vinnare av Guldhjulet 2018!
Jag önskar er alla hjärtligt välkomna till årets prisutdelning!
Teresa Afonso Leimdörfer